Vilken fantastisk höst vi har. Sol och värme. Kommer höstarna att bli så här, så har jag inget emot den årstiden. Men, det kanske ändå är ett större problem än så. Jag tänker på klimatförändringen.  

Men oavsett det, så är en tur till havet en höjdare. Efter en promenad vid havet sitter det fint med en kopp kaffe med dopp. För dopp i havet är det inte frågan om.

Rosorna och stockrosorna frodas fortfarande men sjunger nog på sista versen för den här säsongen.

Nu har vi varit hemma några veckor efter vår resa med buss till Istrien i Kroatien. En fantastisk resa i ett land med underbar natur och härlig matkultur.

Husbilen har jag ställt av för vintern och så att säga avrustat den för vinterförvaringen. Den här sommaren har det blivit några hundratals mil i Sverige med den. Tanken var väl att ta en sväng i Europa också, men tiden räckte inte till, tänk att det kan bli tidsbrist även om vi numer rår om vår tid helt och hållet själva. Nåja, det kommer väl en vår igen om vi lever och har hälsan. Det är så man måste resonera när man lever på den andra halvan av livet.

Jag har fortfarande några uppdrag kvar inom politiken och är cirkelledare i ABF Österlen där jag också sitter med i styrelsen.

Men jag har trappat ned mitt politiska engagemang, men är man intresserad av samhällsfrågor så är det svårt att lämna allt med en gång. Även om jag efter valet förra året trodde att den politiska situationen skulle bli bättre än tidigare men upptäcker att så inte är fallet. Vore jag yngre skulle jag spotta i nävarna och ta nya tag. Men jag har tyvärr resignerat och tycker att rikspolitiken är rena lekstugan där Miljöpartiet har fått allt för stor makt. 

Nu vet jag att mitt parti, liksom säkerligen även de andra partierna, vill få in yngre krafter i politiken på alla nivåer (med all rätt), det vill säga både i kommuner, landsting och riksdag, så känns det faktiskt ganska bra att ta ett steg tillbaka. Vi har aldrig tidigare haft en så låg medelålder i vår riksdag som denna period. Jag kan ju ha mina åsikter i alla fall utan att vara aktiv, kanske rent av bättre och lättare att även kunna kritisera våra egna om jag så tycker.

En aktuell fråga är invandringen som upptar många människors engagemang där jag har svårt att hålla med mitt parti i dess åsikter.

En annan orsak att jag trappar ned är också mitt problem med mitt högra öga. Jag får injektioner i ögat var fjärde vecka på Kristianstad sjukhus. Försämringen har stannat upp men läkarna är inte nöjda med resultatet så jag får nog åka dit flera gånger till verkar det som.

Nu närmar sig hösten även i Skåneland. I morse hade vi bara +6 grader, en förvarning vad som komma skall.

Så var det dags igen för bloggen efter 10 dagar på resa.

Den här gången, med goda vännerna från Sollentuna, som vi brukar göra en resa med en gång varje år. I år gick resan till Kroatien, närmare bestämt till Istrien. Ett fantastiskt berglandskap med bördiga vin och olivlundar blandat med små och större byar och städer där emellan.

Vi for via Danmark, Tyskland, Tjeckien, Österrike och Slovenien för att till slut komma till Kroatien. Som vanligt har vi sett väldigt mycket av de olika länderna. Det är berikande att resa och uppleva olika kulturer, olika städer och framför allt varierande landskap. Av den pågående flyktingkatasrofen såg vi ingenting av. Flyktingströmmarna går väl en annan väg, ändå mera öster ut.

Man kunde fortfarande bada i Adriatiska havet, ett skönt dopp blev det också även om det fanns tre pooler på hotellet som vi bodde på. Men vi tog även en simtur i en av poolerna också. Semestersäsongen är ju längre runt Medelhavet och Adriatiska havet än i vårt land så ganska mycket folk var det både i städer och på stränderna.

Istrien påminde ganska mycket om Toscana i Italien med många vingårdar och olivgårdar.

Jag ska skriva mera lite längre fram i höst om olika saker som vi upplevt. Men här kommer några bilder från olika platser i Europa.

I natt har det regnat här men nu, i skrivande stund, försöker solen ändå komma fram. Kanske det ändå blir en fin sensommardag.

Just nu skrivs det och pratas om allt det otäcka som händer i Europa. Alla dessa flyktingströmmar av människor som flyr för sina liv. Katastrofer i Medelhavet avlöser varandra. Barn dör eller far oerhört illa. Länder i Europa stänger sina gränser. Angela Merkel vädjar till Europeiska länder att öppna sina gränser i stället för att sätta upp taggtråd. Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna vill ha folkomröstning om invandringen.

Det har aldrig pratats så mycket om invandring, uppehållstillstånd, förläggningar, boenden för flyktingar o s v som just nu bland politiker och allmänhet. Allt detta sedan Fredrik Reinfeldt höll sitt tal i Almedalen om att Svenska folket skulle ”öppna sina hjärtan”.

Vad menade Reinfeldt egentligen? Svenska folket har väl öppnat sina hjärtan för länge sedan, eller rättare sagt, Sverige har och har haft en generös flyktingmottagande under många år, med betoning på mottagning.

Vad är då problemet?

Har mörka krafter i form av rasister, främlingsfientlighet vuxit i kölvattnet från SD. Nej jag tror inte det. Jag vill inte tro att vi Svenskar är mer rasistiska än andra. Att rasistiska människor finns, det är det nog ingen tvekan om, men inte 17-25% av befolkningen som sympatiserar med SD enl. senaste opinionsmätningarna.

Men så länge integrationen inte fungerar så är möjligheten till rasism stor och denna del fungerar nog inte som den ska och gynnar i slutänden SD. Att sedan medlemmar från LO kollektivet hoppar över till SD gör saken inte bättre precis.

Självklart ska Sverige hjälpa utsatta människor.

Men även jag kan tycka att det måste finnas en gräns på hur många som får plats i båten. Den Svenska båten får inte bli som båtarna i Medelhavet, överfulla och risk för kappsejsning.

Om man följer våra riksdagspartier i frågan om invandringspolitiken så undrar jag ibland hur de resonerar. Hur SD resonerar det vet vi ju, men de övriga. Allt från fri invandring till olika typer av begränsningar. Hur tänker man att dessa, många trasiga människor, ska kunna försörja sig och skaffa en bostad? Några som kommer till vårt land har en gedigen utbildning men sitter och kör taxi p g a våra ”hårda” regler. Men jag tror att regeringen har börjat titta på den frågan. Bättre sent än aldrig.

Jag gillar inte att behöva börja att säga att jag inte är rasist ifall jag har en åsikt om begränsningar i invandringen. En begränsning åtminstone tills situationen är under kontroll i Sverige. Det kan inte vara rätt att ta emot människor och sedan har de ingen stans att bo eller föras ihop som boskap. Vi Svenskar värnar om en bra behandling av våra djur, det borde vara lika med människor.

Att få alla dessa invandrare i arbete törs jag knappt tänka på. Varför lova permanent uppehållstillstånd? Det måste väl ändå räcka att vi ger en fristad till människor i nöd som sedan får de åka hem till sitt hemland. Jag gissar att fäderneslandet är kärt för alla människor.

Jag vet, frågan är komplex och har varit så under flera år men Reinfeldt slog nog huvudet på spiken den gången i Almedalen. Spiken å spiken, han satte igång en komplex fråga som finns på allas läppar och nu pratas det om invandringen som aldrig förr. Hoppas bara att makthavarna sköter frågan så inte Danskarna får rätt i sin analys av Sverige och vår invandring. Inbördeskrig om 30 år. Det vill vi nog inte ha, eller hur?

Här var det ett tag sedan jag skev något. Slarvigt kan tyckas men det har bara inte blivit av. Sommaren kom äntligen, är kanske en stor anledning till det uteblivna bloggskrivandet. Men den största anledningen är nog att vi varit bortresta i över en vecka med husbilen.

Augusti blev ju ”sommar”, eller hur?

Här kommer några bilder från vår utflykt. Kanske du av bilderna kan lista ut vart vi har varit.

Den här, så kallade sommaren, känner jag mig inte ensam över att prata om det dåliga vädret. Även om just i dag, söndagen den 2 augusti 2015, skiner solen. Men det är så att sommaren har varit en vecka, åtminstone här omkring. Dåliga sommartemperaturer, halvdant väder, det vill säga, ena timmen mulet och regn och sedan lite sol. Varken hackat eller malet, om ni förstår vad jag menar. Men som sagt, jag gnäller inte ensam den här gången. Vem jag än pratar med så klagas det på vädret. Jag kan dock konstatera att det inte kommit så många millimeter av regnet under hela sommarperioden. Varken hackat eller malet, även om det.

På det mer världsliga planet så är det även där lågtryck. Krig, förtryck, terrorism, politisk oro i världen och politiken på hemmafronten är allt annat än stabil.

Nåja, det är ju bara att hänga med och göra det bästa av situationen. Som t ex. veden, 3 kubikmeter ved kom under tak utan att bli dränkt av nederbörd. Att husbilen står redo i garaget, rengjord och sängkläder bytta, inför nästa tripp. Att trädgården står i sin fägring och rosorna har aldrig varit så rik blommande som just denna sommar, måhända gillar växtligheten detta skvättande. Så tänker jag efter lite, varför klaga på en så trivial sak som vädret. Men det går inte att komma ifrån, det blir mycket trevligare och roligare med sol och värme då det ska vara sommar.

Avslutar med en så kallad selfie, en bild att fundera över. Är det månne gäckande skuggan, eller snabbare än sin egen skugga, ja, det är frågan.

Nu har vi varit ute med husbilen en vecka. En bra vecka för att vara den här sommaren som för övrigt har varit väldigt dålig måste jag säga, med allt regnande.

Vi blev bjudna till goda vänner i Frösakull utanför Halmstad för att sedan köra till Borås. Vi hade inget speciellt resmål för vår tripp utan tog dagen som den kom. Efter Borås blev det Gränna. Vi fick för oss att köra genom glasriket. Ett glasrike som det inte finns så mycket kvar av. Men några glasbruk drivs fortfarande. Målerås är ett sådant. Vi övernattade i Kosta.

Sedan bar det iväg till Öland, Sturkö i Karlskronas skärgård, upp till Markaryd och sedan Torekov. Vi hade tänkt fortsätta några dagar till men SMHI varnade för oväder så efter Torekov blev det hemfärd. Men en vecka blev det utan regn. När vi väl var hemma så kom regnet. Bra timat kan man säga

Målerås.

Öland.

Torekov.

 Torekov.

Markaryd.

Öland.

 Trollskogen i Frösakull.

Torekov.

    .

Kommer ni ihåg Krigets vindar med bl a Robert Mitchum och efterföljaren Krig och hågkomst. En fantastisk TV serie från 1983. Finns på DVD och som vi haft under många år utan att tittat på den.

Den här regniga sommaren har vi återupplevt denna serie många kvällar. Nu väntar den tredje och sista delen. En familjehistoria under andra världskriget. Det som slår mig är att samma helvete utspelar sig idag men kanske under andra omständigheter.

Välgjord serie som jag såg när den gick på TV. Men man glömmer ganska mycket på 30 år. Jag kan verkligen rekommendera denna serie. Välspelad, fängslande historia och på många sätt en dokumentär över andra världskriget helvete.