Snön är till både glädje och förträt.

Glädje för alla som är i snösvängen och åkare som har redskap för snöröjning. Glädje för alla skidåkare, skridskoåkare och bob åkare och naturligtvis alla barn.

Förträt till alla som pendlar med pågatåget. Man vet inte om tåget kommer eller går. Folk kommer inte till sina jobb. Förträr för kommunen som ska bekosta snöröjningen. En ekonomi som redan är pressad blir ändå mer ansträngd. Möten som blir inställda p g a att vägar är igensnöade. Bandvagnar kör här ute på landsbygden till insnöade gårdar ute på slätten runt tätorten.

Vi skulle ha en allmän kommunalpolitisk diskussion i går kväll i partiet, inställd.

Frun och några till skulle till Onslunda på en sammankomst i går kväll, inställt. Vägarna är inte farbara.

Vi bor i ett nordligt land. Ett avlångt land. Vi (Sverige) borde vara förberedda på årstiden vinter. Både när det gäller resurser för snöröjning och buffert i den kommunala ekonomin för vintern.

Nä, vintern är liksom bortplockad ur tänkandet både när det gäller pengar och resurser. Vi har haft så milda vintrar, säger de styrande, de senaste åren.

Men hallå !

Vi bor i norden ! Eller är alla styrande förblindad av diskussioner om växthuseffekten, att vi numera bara har barmark.

-Ja, vi har inte någon buffert i vår ekonomi för den här typen av vinter.

Snacka om indoktrinering betr. växthuseffekten, +2gr. allmän uppvärmning, o s v.

Nä den gubben går inte de blå styrande laget, i vår lilla kommun. Nog för att vi bor nära kontinenten, men norden tillhör vi likt förbaskat och uppenbarligen kan vi få snövintrar.

Tänk på det om ni nu får chansen att göra nästa budget så pengar och resurser finns.

Men det kanske ni inte får, om jag får bestämma !

Diskussionerna går höga i landet betr. Vargar i Sverige just nu. I Regeringen, i kommunerna,i tidningar, i bloggar, runt middagsborden, samtalet med grannen, o s v. Alla har en åsikt.

I veckan belystes på nyheterna, fällorna för Lodjur.

Järvens vara eller inte vara har varit på tapeten länge. Så fort en Björn har attackerat t ex bärplockare, så är diskussionerna i gång.

De här fällorna för Lodjur faller helt under begreppet djurplågeri, tycker jag.

Föresten i dagens lokaltidning skrevs det om att någon sett ett Lodjur i Sjöbo.

Jägarna i Riksdagshuset håller tyst. Man får inte veta vilka de är och framför allt, hur de röstat.

Men jag kan tänka mig att en politiker som representerar Dalarnas län eller Värmlands län kan bli attackerad av sina väljare i den här frågan.

Här i Skåne län har vi inga rovdjur (förutom ett i Sjöbo då, hum) men vi har dessvärre mycket vildsvin.

Jag tror att stammen är störst här i hela landet. Trafikolyckor där vildsvin är inblandade uppgick 2008 till 2500 st i hela landet, merparten här nere i söder.

På sydnytt i SVT pratades det en hel del om vildsvinsjakten som varit. Hur svinen attackerar jägarens hundar. Skadar hundarna och ibland dödar. Jägarna menar att det går inte att jaga vildsvin utan hund.

Vissa människor vågar sig inte ut i skog och mark, tack vare svinen.

Åter till Vargen för ett tag. 1966 blev Vargen fridlyst. Det betyder, att vi knappt har haft Varg i Sverige i modern tid, inte så många i alla fall. Fram till 1965 betalade Staten ut skottpengar på Varg.

Vad har då hänt i skogslänen under 1950 talet och framåt. Folk etablerade sig i skogslänen. Det kom en våg under 1960 talet, den så kallade ”gröna vågen”. Fäbolivet togs upp igen efter en lång tids frånvaro. Skolor byggdes och land och skogsbygden började att leva igen.

Det är det här, tror jag, som det står emot, rovdjuren i Sverige samt ursprungsbefolkningen Samerna i norr.

Jag tänker så här.

De folkvalda i regeringen blir bombarderade av sina väljare. Jägarförbundet som håller kurser för riksdagsmännen i jaktklubben för en intensiv lobbying. Riksdagsmannen sitter på sin stol för att föra sina väljares talan. Å vad majoriteten tycker om rovdjur från dessa län, ja det är väl uppenbart.

Ska då riksdagsmannen, han som har makten att trycka på knappen att rösta, lyssna även på andra, t ex Naturskyddsföreningen. Självklart ska dom det. Men, majoriteten, de starkaste vinner.

I det skarpa läget när beslut skall tas så går det naturligtvis inte att vela.

Jag har svårt för den här typen av fråga. Jag älskar djur. Jag tycker allt levande har rätt till liv.

Jag har inget obehag av rovdjur. Jag ser dom bara i djurparker. Men skulle jag leva i Orsa finnmark kanske min syn vore en annan.

När jag och hunden går här i Kronoskogen ibland och ser markens vandalisering av svinen så kan jag förstå den oro som det ger. Jag har sett vildsvin på långt håll. De gör väl ingen förträt, kan jag tycka. Men stå framför en grupp öga mot öga, har jag aldrig gjort och vill inte göra det häller och lär vara ganska svårt, då de är skygga.

Uppenbarligen ett hett ämne de här med rovdjur i Sverige.

Men ”frågan” är väl som vilken fråga som helst. Man är för eller emot, eller som jag mitt emellan.

Tur att jag slipper trycka på röstningsknappen.

Februari månad i dag, å töväder. En klass 1 varning för Skåne i morgon. Det betyder blåst och snö. Jaha, så var det det där med snöskyffeln igen då, huga.

Sjuttsingen, vart tog förra månaden vägen. Tiden går verkligen fort. Tiden går snabbt när man har roligt, heter det. Det betyder att jag har roligt. Som i går kväll t ex. i Agendas partiledardebatt. Politik är roligt, tycker i alla fall jag.

Nå, hur gick det då i går kväll :

Trotts min partitillhörighet så försökte jag se och höra med så neutrala ögon och öron som möjligt i gårdagens partiledardebatt.

Dagens politiska debatter är naturligtvis helt annorlunda än gårdagens. Numer är det två lag som möts och tävlar om makten.

Det märks ändå att Alliansen har varit ett lag under längre tid än det rödgröna. Men än har vänsterlaget tid att prata sig samman. Men tiden är knapp, så de får nog lägga på ett kol.

En person som växte i mina ögon i går, var Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson. Han visade stor saklighet och pondus.

Lars Ohly går från klarhet till klarhet.

Mona Sahlin jobbar fortfarande i lite uppförsbacke.

Det jag saknade i går var ändå frågan om att försvara tanken om högre skatter från vänsterblocket.

Den stora skiljelinjen blocken emellan är ju skattefrågan och fördelningspolitiken.

Alliansen har sin kurs klar. Skattesänkningar och frukten där av. Jag kan ändå tycka att det är hedersamt av dom att de kunnat prata sig samman, även om tycker olika i vissa sakfrågor. Sedan att jag inte håller med dem, det är ju något helt annat.

Fredrik Reinfeldt inger ett förtroende i sin framtoning, det tar ingen ifrån honom.

Dom övriga i Alliansen har jag faktiskt ingenting för. Reinfeldt var nog smart i går. Lät de övriga i laget prata. Ja, de behöver nog få allt ljus på sig, om de inte ska falla ur.

Man snuddade lite vid invandringen, integrationspolitiken via Burkan och Sverigedemokraterna. Hög tid att debattera detta ämne, då denna del av politiken havererat för länge sedan.

Frågan måste upp på Agendan och bemöta Sverigedemokraterna och se till att detta invandrarfientliga parti inte får några röster utan att människor går och röstar på de etablerade partierna i stället.

Sak samma gäller väl Piratpartiet.

Men detta parti pratades det inget om, trotts vetskapen om att de skall ställa upp i riksdagsvalet och är till stor del ett parti för yngre människor. Men frågeställarna tog aldrig upp Piraterna.

Blev jag något klokare av gårdagens debatt ? Frågan är kanske fel ställd. Jag har ju redan gjort mitt val sedan Hedenhös. Men för de nya röstaden, 19 åringarna och osäkra väljare? Nä, jag tror inte det. Men valrörelsen har bara börjat och det är en bit kvar till September.

Valrörelsens stora frågor kommer att förbli, jobben, fördelningspolitiken och integrationspolitiken, men det har jag skrivet om förut.

Valdeltagandet har alltid varit högt i Sverige gentemot andra länder i Europa. Tyvärr är trenden negativ på den här punkten under senare val. Trenden måste brytas.

Dagens unga människor söker fakta på internet, bloggar och fasebook. De flesta partierna anammat den nya informationsplattformen.

Årets valrörelse kommer att vända sig till unga människor och äldre (pensionärer).

Men jag tycker även att man bör känna till partiets ideologi och dess historia. Är det då så viktigt ? Ja jag tycker det.

Det slog mig igen i Söndags då Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt möttes i en så kallad duell i Agenda i SVT2.

Målet för dom kan vara den samma, men resan till målet ser olika ut, p g a ideologin. Det här framkommer mycket dåligt tycker jag i en så kallade duell. Ett partis ideologi är själva plattformen.

Sossarnas ideologi.(några exempel)

Demokrati är partiets ideologiska bas.

Partiet startades för att skapa ett socialistiskt samhälle på demokratisk väg. Grunden var att tillvarata arbetarnas intressen (löntagarna).

”Folkhemmet” som blev namnet på Socialdemokraternas samhällsbygge under 1900-talet innefattar en stor skattefinansierad gemensam välfärd.

Fördelningspolitik.

Under de senaste 20-30 åren har partiet rört sig mot mitten i fråga om statens och det offentligas roll i ekonomin.

..................................................
..............................

Det kan väl inte vara så farligt att berätta och stå för höga skatter.

Landets välfärd, allas välfärd, är byggt av höga skatter. Det kan väl inte vara så fult att säga det, Mona Sahlin ?

Att Socialdemokratin sedan reformerat sig och lärt sig av många misstag som begicks under flera årtionden, det måste också fram. Som t ex. ”leva på bidrag”. Detta måste bli omöjligt i ett Sverige av i dag.

Arbetslinjen skall värnas. Är och har varit en paradgren för Socialdemokratisk politik.

Social trygghet är en annan.

Fördelning av skatteresurser för en social stabilitet i samhället. Fördelningspolitiken.

Prata ur skägget ledande Socialdemokrater. Då vinner vi valet i September.

Partiledardebatt blir det i Agenda nu på Söndag, men start kl. 20.00 SVT 2.

I dagen DN var det några artiklar om Mona Sahlins handväska. Tydligen har det blivit en mindre storm runt den efter senaste partiledardebatten. I bloggar, på fasebook o s v och nu tidningsartiklar.

Ändra förstår jag inte, eller också är jag för dum för att förstå.

Väskan som tydligen är en märkesväska till ett värde av 6000 :- sticker i ögonen. Att väskan var röd fick ingen kommentar.

Det var väl som Göran Perssons bygge i Sörmland. Det skrevs en hel del om det också, när det begav sig.

Man menar att väskan kostar en halv månadslön för t ex ett sjukvårdbiträde eller undersköterska. Men herre Gud.

Man ska leva som man lär, heter det. Så långt är jag med. Men det måste väl ligga i varje människas ensak, var och på vad man lägger pengarna.

Att Mona har bra lön, vet väl alla. Hon har säkert råd med den väskan.

Den tiden är väl ändå förbi när en Socialdemokrat skulle leva på ett visst sätt och bo på ett visst sätt och på vilket sätt föresten. Utvecklingen har väl för jösses kommit ifatt en sosse också ?

Kraften ska väl inte läggas på sådana saker som en handväska. Lägg kraften på politikens sakfrågor i stället.

Att vi har en politisk elit som har bra lön, det får vi nog bara godta. Föresten våra Svenska politiker tjänar inte speciellt mycket i ett EU perspektiv. Det kan man ju diskutera naturligtvis. Men man ska hålla isär äpplen och päron, tycker jag.

Jaha, det märks att det är valår.

Nu ska planer smidas, möten organiseras.

Mycket möten är det just nu och många rör valet och kommunalpolitiken.

Senaste opinionsmätningen ser ljus ut för vissa och sämre för andra, men så är det ju. Mycket kommer säkert att förändras.

Väljaropinionen i Demoskop

Parti, procent (jämfört med förra mätningen procentenheter)

Socialdemokraterna 37,1 +2,3

Vänsterpartiet 3,8 —2,1

Moderaterna 27,4 +2,1

Miljöpartiet 10,3 +0,6

Folkpartiet 7,4 —1,5

Kristdemokraterna 3,9 —0,6

Centerpartiet 3,1 —2,5

Sverigedemokraterna 5,0 +1,5

Övriga partier 2,0 +0,2

Det som ändå oroar mig lite är Sverigedemokraternas siffror.

Att känna frustration.

Självklart är smaken, åsikterna delade, som tur är. Som jag skrivit tidigare, varje människa måste få ha sin åsikt. Det är bara människan själv som kan ändra sin åsikt av övertygelse, inte med tvång.

Så gjorde många i LO kollektivet vid förra valet (2006). De röstade på de blå, även om LO som organisation tillhör de röda.

Med ens hade, metallera, kommunalera o s v lockats med i den blåa propagandan om mera pengar i den egna plånboken. Bekostnad av grupper som var utanför arbetsmarknaden såsom pensionärer, arbetslösa och sjukskrivna. Det var ett vallöfte från de blå, hela paketet. Ändå röstade delar av den så kallade arbetarklassen blått, för mig obegripligt.

Tanken slog Dig aldrig att även du än dag kunde stå utan jobb.

Jag ställer mig frågan, ”var det värt det”?. Var i ligger solidariteten i det agerandet ?

Var i ligger respekten för det agerandet mot människor med sämre förutsättningar ?

Var det aldrig en uns av tanke på den gruppen i samhället, när du la ner Din röst.

Du som röstade på det blå laget kanske i dag har haft sån otur så du i dag går arbetslös.

Jag undrar hur tongångarna är nu ?

Jag har en aning, eftersom jag har en del kontakter med IF Metall.

En försvagad A kassa, en försvagad sjukförsäkring, en klappjakt på sjuka människor, var det värt 1000 kronor mer i rena pengar när Ni hade jobb ?

Nu väntar vi bara på nästa grupp på Saab, Volvo, Husqvarna, bara för att nämna några.

Jag försvarar regeringens arbetslinje. Men fördelningen av våra gemensamma tillgångar måste fördelas rätt och att skattesänkningar måste upphöra.

Man skall aldrig kunna leva av bidrag. Den tanken måste bort från agendan och utplånas som tanke t o m.

Vi lär oss av misstagen, heter det. Socialdemokratiska partiet har lärt sig. Du som vill vete mer, läs partiprogrammet.

Nog märks det att det är valår, även på min egen blogg, men konstigt vore väl annars.  

I kväll blir det På Spåret. Alltid lär man sig något så här på veckans bästa kväll.

Trevlig helg.

PS. Jag hoppas att Du såg Uppdrag granskning på SVT i veckan, om inte, kolla om det går att se i repris eller på SVT play. Det kan vara en bra info. hur det kan se ut i dagens blåa Sverige DS.

Jag har svårt att förstå att det kategoriska svaret skall bli, ”det var bättre förr”.

Om jag har en åsikt om Nuet, dagens samhälle, dagens system, dagens människor, så kan väl knappast svaret bli, ”bättre förr”.

Frasen har säkert används av generationerna före mig, säkert som ett försvar mot det nya, mot det okända. Knappast mot moral och etik.

Det jag skrev om i går, gällde nuet, 2010. Vad är den stora skillnaden förr och nu. Vad har hänt med oss människor. Även om utvecklingen går med en rasande fart, så för den skull måste väl inte respekten, solidariteten nedmonteras.

Är respekten, solidariteten omodern, inte så viktig, då menar jag att vi är illa ute. Men det är väl det vi också ser och hör dagligen i radio, TV och tidningar om det ökande våldet.

Människor som blir utförsäkrade. Människor som tar sitt liv i förtvivlan. Regeringens politik får man självklart tycka vad man vill om. Men nu har de säkert gått för långt i många frågor. Ta bara sjukförsäkringen.

Pensionärer, arbetslösa och sjuka människor i vårt land skall stå för notan för att ge löntagarna med jobb 1000 kr mer i månaden i lönekuvertet.

Var är den solidariska fördelningspolitiken ? Vad har den tagit vägen? Är den också skrotad ?

Att föra en sådan politik är brist på respekt och solidaritet. Men jag tror att sittande regering har skitit i det blå skåpet.

Varför reagerar jag så starkt över det här. Jo jag ser människor som tappat empati mot andra människor, djur och natur. Tidigare höll man ihop på ett helt annat sätt och vårdade och brydde sig om. Men det är klart, för att se skillnaden så måste man naturligtvis ha upplevt det samhälle som var byggt på solidaritet och kampen om allas lika värde. Ett land med social rättvisa.

Nu måste vi reagera om inte annat i September i år, på valdagen.

För övrigt tror jag fortfarande att valfrågorna blir, jobben, fördelningspolitiken och invandrarpolitiken.

Såg kommunalrådet i Vellinge på nyheterna i går.

Att göra/besluta något när inte hjärtat är med, kanske lite under protest, det är bedrövligt att se.