marianne

12 augusti 2013 10:14

Ja i invandringspolitiken,så finns det mycket o önska.När man läser om invandrare som bott här i många år,o jobbat o betalt skatt,försörjt sin familj,men får inte uppehållstillstånd,utan ska utisas.Sedan får kriminella, som bara kostar stanna.
Tänker också på lilla Halili,som de vill att hon ska flytta hem till en mamma som som inte känner,istället för att stanna hos den enda fam.hon känner.

Tack för kommentarerna om mina Gotlandsbilder.

Ha det gott

Sanna

12 augusti 2013 17:48

Personligen tycker jag det är skamligt att man inte stängslar in sin boskap och är mer rädd om den än de bönder som fått sina får rivna. Det är ju liksom inget nytt detta att varg setts i Skåne ett par år nu. Klart att man måste begränsa vargarna men man måste också se om sitt eget hus.

När det gäller sossarna tänker vi helt lika i alla fall *blink*

Ha det gött!
/S

Oldmolly

13 augusti 2013 06:40

Det här med vargen.
Som du säkert vet, bor ju jag nära vargtrakter och har många bekanta i Rialareviret, så jag anser mig tillräckligt berörd för att komma med en åsikt.
Först var jag positiv till vargar i våra trakter, tyckte det var häftigt med ett sådant vilt djur i skogen. Men...
Sen fick jag erfara hur närvaron av vargen förändrade för många. Dels för djuren, inte minst rådjuren, som ofta dödades, men inte åts upp. De verkade dödas bara för att det var roligt. Jag hittade flera halvätna rådjur, ibland bara med lite kött bortätit.
För människorna ändrades deras vardag radikalt, inte minst djurägarna - de som hade kreatur till exempel. De fick vänja sig vid att deras djur gick samma öde tillmötes, som rådjuren. När de boende i Rialareviret tog sina promenader med hunden, fick de plötsligt gå och känna sig jagade och hålla koll på sin omgivning. Om deras hund smet, (det händer den bästa hundägaren ibland) fick de oroa sig för, att aldrig mera se sin älskade hund i livet igen. De som hade barn, fick vänja sig vid att inte släppa ut barnen att leka själva. Den frihet man hade lärt sig att leva med från det man föddes, inskränktes plötsligt till ingenting. I stället fick de acceptera att ständigt känna sig rädda. Med regeringens goda minne. Vargar från djurparker inplanterades, vargar som var vana vid människor och som inte höll sig undan, när det kom en människa. Många är det som känt sig hotade och fått mota bort en mycket närgången varg.
Men det som slutligen gjorde att jag ändrade mig totalt, nu tycker jag inte det ska finnas vargar i Riala, var att vargarna själva inte ville vara där. Ändå hämtades vargar från olika delar av landet mot sin vilja och snart gav de sig i väg igen. De trivdes inte där. Man kan undra, hur mycket pengar det har slösats på detta projekt??? F.n Finns, vad jag vet, inga vargar där. Inga av de jag känner i trakten, har sett eller hört något på länge. Hoppas att det får förbli så.
Kan man göra samma betraktelse med invandrare? Jag vet inte. Jag är ju själ utomlands ifrån och jag stannar kvar.

Sanna

13 augusti 2013 17:22

Får du någon mat el blir det pizza? :)

katsura

13 augusti 2013 21:25

Jag vet inte vad jag tycker om vargen. Det hade kanske varit lättare att ha en åsikt om den smög runt knuten, men det har jag ju inte. Däremot har man sett skabbrävar i trakten och det är inte heller kul, för dem naturligtvis, och för alla eventuella hundar som kan smittas...
Ha en skön vecka!