Stan är full av folk, det är marknadsdag. Men det var inte marknaden det här inlägget skulle handla utom om något helt annat.

-När du går ut med Hampus, sa frun, så kolla om det inte sitter en katt under bilen. Men inte sjutton sitter en katt kvar så länge under en bil, sa jag ca en timme senare.

Hugo hade reagerat när de skulle gå ut. Katter är ingen bra lekkamrat, enligt Hugo.

Jag gick ut med Hampus och han reagerade han också. Märkligt tänkte jag, katter brukar inte sitta under bilar i timmar.

Efter ytterligare någon timme var det dags att köra med bilen. Jag böjde mig ned och fick se en stor katt, trodde jag, under bilen nära motorn. Jag försökte göra katten uppmärksam på att nu ska vi ut och åka, så flytta på dig. Ingen reaktion. Jag plockade in vovvarna i bilen och startade motorn. Ingen katt syntes till. Skönt tänkte jag, han blev väl rädd av att motorn startade och stack. Jag backade ca två meter, framför bilen står en vettskrämd Grävling, men bara i några sekunder, sedan lommade den iväg längst gatan mot grönområdet som ligger en bit bort.

-Fram med kameran, ropade frun. Men som så många ggr tidigare så är kameran på fel plats då det händer.

Jag gissar att han kommit fel under natten och tagit platsen under vår bil som natthärbärge. Men snacka om att vi blev paffa. En grävling i denna miljö. Han hade nog haft fel på radarn den gångna natten, så måste det ha varit.