Efter en vecka så var det ändå dags att köra vidare. Enligt planen så var vi försenad med en vecka. Men vad gjorde det, efter en sån fin vistelse i Cavallino.

Nästa stad vi skulle besöka var Bologna. En stad som drabbades av jordbävning förra året. Av detta såg vi inte mycket av. Vi var säkert inte på de platser som varit utsatta.

Campingen låg straxt utför staden med en bra bussförbindelse in till centrum. Här stannade vi i två dygn. Hade kunnat stanna längre även här, men hur än det är så rinner tiden iväg och vägen hem är lika lång som nedresan. Bologna är en storstad. Jag vet inte, men är städerna inte ganska lika ändå, med undantag av Venedig. Men varje stad har väl sitt men städerna i Italien är gamla och historiskt värdefulla.

Nu var det läge att tänka på tillbakaklättringen via Brennerpasset och Tyskland igen. Men först skulle vi stanna en natt i Bolzano i Sydtyrolen. Även här bjöds det på fantastiska scenerier då campingen låg i en dal mellan mäktiga berg.

Vi hade tänkt oss en resa längre söderut vid köksbordet hemma då vi satt och planerade. Men så blev det inte den här gången. Man kan inte vara borta hur länge som helst. Det blev ändå 23 dagar av många fina minnen och otroligt vackra och varierande landskap.

Avslutar denna lilla redovisning av vår resa med bilder från färjelägret. Vi passerade detta både till och frånbakavägen.

Det jag skulle vilja tillägga är att campingplatserna vi varit på i Italien och Tyskland står i en klass för sig, inte att förglömma Natterer see i Österrike. Jag har också fått det bekräftat av andra som menar lika dant.

Hög klass på servicehusen, de flesta med egen restaurang och vissa med pool.

De Svenska campingarna som vi besökt är bra, t o m mycket fina men slår inte dessa på kontinenten. Att många utomlands har restaurang kanske beror på att flertalet campare går ut och äter där än vi Svenskar gör, något måste det ändå bero på. Kanske en kulturell skillnad. 

I dag har det regnat här hela dagen, inte utan att jag ”Längtar till Italien till Italiens sköna strand där små citroner gula där växa upp på strand” som skalden skrev.

En dag avsattes till Venedig stad. Från campingen tog vi buss till Punta Sabbioni. Därifrån gick en så kallad Vaporetto till Marcusplatsen.

Ett myller av folk mötte oss redan på bussen och båten. Flera skulle till stan den dagen. Venedig är  en verklig turistmagnet året om, skulle jag tro.

Nog är det något speciellt med Venedig. Har varit där tidigare men senaste gången var det regn men denna dag bjöd på sol och värme. Vad säger man då om denna plats? Ett under på vatten kanske? En plats man aldrig glömmer?

Här några bilder.