Att resa och se andra länder är berikande på många sätt.

Hur man reser har väl också betydelse? Jag menar, att resa på egen hand eller resa med en grupp av människor.

Den resan till S:t Petersburg var en sådan resa som jag i alla fall var var glad över att det var med en researrangör. Så mycket som skulle ordnas med före, t ex visum och procedur i tullen. Allt ordnades av reseföretaget betr visumet och proceduren vid tullen av guiden. Att luta sig tillbaka och låta andra jobba har också sina fördelar.

Tullen i Narva blev en liten märklig och lite kuslig erfarenhet.

Långa köer av lastbilar, bussar och personbilar kantade infarten till tullen. Guiden berättade att tullövergången för en lastbil kan ta flera dagar för att komma in eller ut.

Först den Estländska tullen.

Väl i tullen lät de oss sitta i bussen i ca 45 min med avstängd motor. Undersökning av bussen med olika instrument samt knarkhund. En tulltjänstekvinna kom in för att kolla våra pass. Hon såg mera ut som en robot när hon granskade var och en. Sedan fick vi fylla i en deklaration om oss själva hur länge och varför vi skulle till Ryssland. Den ena delen skulle lämnas till den Ryska tullen när vi kom dit och den andra delen skulle ligga i passet för att lämnas när vi åkte ut ur landet. Äntligen så var det dax att köra till den Ryska tullen. En sträcka på kanske 500 meter.

Ryska tullen.

Här fick vi stiga av och ta våra väskor och gå till tullhuset. Varje väska genomlystes och vi fick gå igenom en detektor. Tullpersonal granskade oss minutiöst och det såg ut som han lusläste passet.

Bussen som nu var tom på folk och väskor körde över en ”smörjgrop” för besiktning av underredet. Åter en hund släpptes in i bussen för att kolla att inget ohälsosamt fans ombord. Det tog ca en timme och femton minuter för Ryska tullen att kolla gruppen och fordonet.

Två timmar hade nu gått och äntligen var vi i Ryssland.

Det finns säkert en förklaring till varför man håller på så här vid gränsövergångarna till Ryssland. Eller kan det vara en kvarleva från gamla Sovjettiden? Oavsett så är det ganska kul att varit med om det hela, även om tillvägagångssättet verkade en aning i överkant.

När vi på hemväg och skulle passera den Finska gränsövergången gick det betydligt smidigare. Men det är klart, vi är EU medborgare i Svensk buss, så här behövde vi bara visa upp passen. Men före Finska tullen skulle den Ryska passeras, just det, tro det eller ej, samma intensiva koll ut som in.