Glömde dessa i tidigare inlägg.

Några bilder tagna från bussen i fart, därav kvalitén. Men visst är blomsteråkrarna maffiga.

De senaste dagarna har vi haft en fuktig värme här på Österlen.

Visst har det regnat en del men inte så värst mycket. Det påminner mig om att regnmätaren måste sättas ut i trädgården. I går när jag var ute med hunden så kändes det som en tidig morgon i Milano för många år sedan. Var det möjligen ett omen om vad som komma skall. Men frampå eftermiddagen i går så började det att blåsa rejält och har fortsatt så, tanken på Italien försvan och blev till en vanlig Svensk försommar, åtminstone i mina tankar betr. vädret.

Nu är Ringblomsterfröet satt i den ena pallkragen. Lökarna som vi köpte i Holland har jag också satt ned. Enligt försäljaren så skulle de blomma om sex veckor. Men det betvivlar jag. Möjligen nästa vår. Jag köpte en påse med Liljekonvaljer också. Har jag tur, så kanske kanske redan nu i år. Men definitivt till nästa vår lär det bli blommor.

Jag har inhandlat en ny kompost. Ett kärl i grön plast. Jag har alltid haft en kompost. Jag har alltid haft en förkärlek för att skapa ”ny” jord av trädgårdsavfall. Trädgården vi har här nere är av modell mindre än den som vi hade tidigare i Sthlms området. Men en kompost är liksom ett måste ändå. Den förra demolerades av snömassorna, för några år sedan, från garagetaket som skottades ned och hamnade på komposten. Sedan dess har jag haft kompostgaller. Men tycker inte att förmultningen går lika bra i sådant galler. Går snabbare i ett kärl och ser också lite bättre ut för ögat, kan jag tycka.

Det mulnar på allt mer här nu och blåsten håller i sig. Regnet är nog på väg. I och för sig behöver jorden få vatten. Det är ganska torrt.

Tvåsamhet är det motsatsen till ensamhet ? Nja, jag vet inte så noga. Just nu är jag så kallad gräsänkling. Det betyder ju inte att jag egentligen är ensam. Ja för stunden då, möjligen, men ensam är jag inte. Gräsänklingstiden går mot sitt slut. På Lördag kväll kommer frun hem igen. Ordningen blir återställd.

Jag tänker ibland på ensamheten. När man t ex blir ensam efter ett långt liv i tvåsamhet. Situationen måste vara svår. Att en dag stå inför faktum, jag är ensam.

I en lycklig tid av världar menar jag att människa är gjord för att vara två. Men jag har också hört att det är bättre att vara ensam en, än att vara ensam två. Men då, om den situationen uppstår, så är det något fel på tvåsamheten.

Det känns skönt att veta att på Lördag blir vi två igen. Även om den här veckan har gått jättebra.

Har man dess utom en vovve, då är man aldrig ensam. Man kan t o m ha en viss typ av konversation och man får alltid sista ordet. Ja, för det mesta, i alla fall.

Jag är i grunden en planerade person. Inte för att jag kan göra spontana saker, men planering finns alltid inom mig ifall någonting ska göras. En resa t ex, som är aktuellt just nu.

En del som jag känner som ska ta sin husbil eller husvagn ock åka ut i Europa säger ”Vi får väl se vad vi hamnar”. Det har jag väldigt svårt för. Men kan säker finnas en viss charm i det. Ta dagen som den kommer.

Många säger till mig, ”du har för mycket kontrollbehov”. Ja, kanske det är så. Det är väl delvis det som gör att jag inte gärna flyger. Men å andra sidan kör jag inte de stora färjorna heller. Å åka färja har jag inget problem med alls.

Lite märkligt det här med att jag vill ha koll på situationen. Veta vad jag ska ta vägen. Gärna veta att vi har en plats på campingplatsen reserverad när vi kommer fram, som ett aktuellt exempel.

Den kommande resan har jag gjort en kompromiss med mig själv. Några platser är förbokade andra inte. Kompisen sa att ”du behöver inte oroa dig, platser finns nu då det inte är högsäsong”. Hoppas han har rätt, men det har han säkert, det är bara det att jag vet inte i förväg.

Här gäller det att ligga i.

Eller, bäst att passa på medans man orkar. Eller, man vet inte hur det ser ut nästa år. Eller, bäst att smida medans järnet är varmt. Ja, hur som så var Hollandsresan inplanerad sedan tidigare så också nästa resa. Men, att dessa två skulle komma så tätt inpå tänkte vi inte på, det bara blev så. Men nu är det som det är.

Husbilen ska få ta oss till Toscana i Italien. Du som följt min blogg kanske vet att Italien är det land som ligger mig varmast om hjärtat. Jag har varit ganska mycket i landet på olika platser privat och med mitt tidigare arbete, men dock aldrig i distriktet Toscana. Det ska bli jätteskoj.

Vi åker från Trelleborg den 30 Maj till Travemünde. Vi ska ta resan med ro. Det vill säga, vi ska ta god tid på oss. Första övernattningen blir utanför Lübeck. Där hittade vi en trevlig campingplats förra sommaren. Sedan tuffar resan på med slutmål Florens, eller trakterna runt omkring. Exakt slutmål har vi inte, men längre söder ut lär det inte bli. Möjligen att vi kör ut mot Medelhavskusten, vi får se.

Nu grovplanerar jag resvägar lite grand. Försöker ta reda på så mycket som möjligt om ev. regler, om det nu finns några och happ, det gjorde det.

En dekal ska klistras på vindrutan, betr miljön, för vissa platser i Tyskland. Går att beställa här i Sverige. Finns inte den dekalen på bilen så blir man bötfälld och bilen bärgas från platsen. Ord och inga visor.

Däremot skall en avgift lösas för att få färdas på Österrikes vägnät. Skall köpas på plats. Vissa bensinstationer och  andra affärer har denna. Som sagt, det gäller att hålla sig informerad.

En relevant tanke är, om jag köper en bussresa så slipper jag allt det här. Men friheten med husbilen kan också vara värt besväret och kunna rå sig själv och ta dagen som den kommer.

Jag satt klistrad framför TV,n i Söndagskväll. Partiledardebatt var det. Jag var naturligtvis spänd på att se och höra hur Stefan Löfven skulle klara sin första debatt mot de andra garvade politikerna i Alliansen. Han är ju en fackföreningsman och en duktig sådan. Hur skulle han klara detta efter några månader som politiker och ordförande för SAP.

Löfven har en speciell framtoning. Lugn och sansad, minst sagt, hoppas att han fortsättningsvis håller fast vid den stilen. Jag tycker nog att han fick mer än godkänt med tanke på att det var första debatten.

Att han är bakbunden av partiet i kärnkraftsfrågan det märktes tydligt. Löfven själv är för kärnkraften, det vet jag. Ska kärnkraftsfrågan bli en het potatis igen inom partiet, ja det återstår att se.

Jag gillar Jonas Sjöstedt.

Han hade verkligen laddat och framförde sin och Vänsterns åsikt utan att darra på manschetten. Jag gillar attityden, han står för sin sak ”ensam” och så får det vara. Inget velande där inte.

Det är värre med Miljöpartiet.

Fridolin är en duktig kille, men deras politik, ack ja. MP skulle kunna stå på alliansens sida lika väl som vänstersidan. Man/Jag vet inte vad man har dom riktigt.

Hur är då min åsikt om kärnkraften.

Jag är för. Trotts vissa risker. Men vilket energislag är det inte risker med. Å vad finns för alternativ i dag som ger den mängd energi som kärnkraften kan leverera och som industrin och Sverige behöver. Men jag är också för utveckling av andra energikällor. Det ena behöver väl inte ta ut det andra.

Vi Socialdemokrater har en klar ideologisk tanke om välfärd. En gemensam välfärd. Den välfärden kostar pengar. Varför i herrans namn ska det vara så farligt att berätta att skatter måste tas ut för att finansiera välfärden. Var skulle pengarna annars komma ifrån.

För övrigt tror jag, när den dagen kommer, att Socialdemokraterna går fram själva i nästa val. Dumt vore att låsa upp sig i någon röd grön kompott. Nä lansera Socialdemokratisk politik. Då blir partiet starkt och stabilt igen.

Nu är det vanliga dagar igen efter vår Hollandsresa. Som alltid, borta bra men hemma bäst. Frun hade lovat att vara barnvakt en vecka uppe i Sthlms trakten. Så för henne var det bara att packa om resväskan.

Så nu är jag gräsänkling. Men någon nöd går det inte på mig. Brassa käk är inga problem och redan har jag varit bortbjuden på två middagar. Så de här dagarna går de också. Bra karl reder...... o s v.

Efter en utlandsresa är det många intryck som ska falla på plats. Det är berikande att resa. Samtidigt som jag för varje gång känner, vilken tur att jag född blev i Sverige. Nog för vi har problem och brister i vårt land, men än då. Det är ju olikheterna som berikar, eller hur ?

Den här dagen, dag fyra, var höjdpunkten på resan. Keukenhof blomsterpark, eller varför inte lökpark.

Bilderna här under säger en del men kan tyvärr inte återge den fulla prakt som parken gav. Jag förstår att detta är Hollands största turistattraktioner på våren. En jättepark full med rabatter proppade med tulpaner, påsk och pingstliljor o s v.

Jag som är en vädermänniska, det vill säga, hatar regn när jag ska vistas ute för att göra eller se på något så började dagen inte så bra. Det regnade kraftigt ca två timmar av vår rundvandring. Men sedan blev det bättre och vi kunde njuta i fulla drag av all blomsterprakt.

Dag 5. Hemresdag.

En jättefin resa var till ände. Nu var det bara att sitta lugnt i bussen och titta ut på landskapet eller kanske sova lite. Var annan timme stannade bussen för rast och under hela resans gång kunde man kalla på betjäning ifall man ville ha kaffe/The eller kaffe med något starkare i.

Jag tycker nog att det här med bussresa som alternativ för att besöka och se olika platser var bra. Allt var mer eller mindre serverat för en.