Många människor är nog väldigt ensamma. Speciellt bland de som är äldre, men också bland yngre människor.

Det har skett en förändring i synen på att vara ensam. Många väljer också ensamheten framför tvåsamheten.

Jag kan ibland undra varför har det blivit så här. Har det att göra med kvinnans frigörelse, med tanke på den internationella kvinnodagen som var för några dagar sedan..

Nja, jag har inte den rätta kunskapen egentligen för att skriva varken det ena eller det andra i den här frågan. Men fundera kan man ju.

Kan det vara så enkelt att ingen är beroende av någon annan i dagens samhälle. Utan tvekan var det ju så att förr, kvinnan var beroende av mannen. Det var naturligtvis inte bra. Alla människor ska kunna klara sig själva.

Förr så sa man,”hon som sitter på glasberget”, eller ”gammjäntan” (uttryck från Hälsingland). Eller om mannen som var ungkarl, ”det är nog något fel någonstans” eller ”han lever i ungkarlsidyll”.

Må hända att att jag nu blandar ihop äpplen och päron, men man kan ju undra, varför finns det så många ensamhushåll i dagens Sverige. Tror jag läst eller hört någonstans att vi leder den ligan i Europa. Varför ? Finns det någon bra förklaring ?

Är det jämställdheten som gjort att det blivit så här ? Eller har det möjligen blivit så att allt fler vill råda ensamma över sitt liv. Har vi så svårt för att dela vårt liv med någon, har det blivit så svårt att samarbeta, synkronisera, ta hänsyn till en annan, till en livskamrat.

Jag skriver ganska ofta att Svensken har blivit mer och mer egoistisk, men i ordlagen, tänker bara på sig själv, individualister.

Jag kanske blandar ihop korten, men på något vis så tror jag att den yngre människan har svårare att foga sig till en annan person nu mer. Har detta med den allmänna utveckling att göra ? Har det med någon typ av underkastelse att göra. Utvecklas det då i rätt eller fel riktning.

Men frågan kvarstår ändå, är det så svårt att leva tvåsamhet eller är det en relativt ny trend som vuxit sig större ?

Men en sak är jag säker på, bättre att leva ensam ensam, än ensam två.