Det är inte så ofta som jag går in till byns ekiperingssaffär. Jo nog köper jag kläder lite då och då. Men den här affären kör med märkeskläder, dyra kläder. Men när de har rea går jag dit. Rea har dom två ggr varje år. Då kan även jag kosta på mig en skjorta eller några byxor för ett pris som är mera normalt.

En skjorta för 350 :- , har kostat 850. Jag tycker nästan 350 är mycket, men vad gör man inte för märket :-). Men faktum är att skjortorna håller en hög kvalitet, det kommer man inte ifrån. Annars är jag nog inte så märkesfixerad.

Ibland köper jag en skjorta på Dressman för en 100 lapp. Ja i regel kanske man rent av får två för det priset. Kvaliteten är därefter kanske om man nu ska jämföra. Men då kan man ju kasta och byta lite oftare.

Men kasta ? Hur var det nu? Miljön mår väl inte bra längre av slit o släng mentaliteten ?

Jaa, hur man än gör så har man ändan därbak.

I folkvimlet träffade jag min gode vän Oppositionsrådet (S).

-Jaså, du törs dig hit, sa jag.

-Ja det är väl ända gången jag går hit när det är rea, sa han.

Ack ja.

Nått jag lärt mig är att respektera olika åsikter.

Alla kan inte ha samma referensramar till olika saker. Alla är inte stöpta i samma form, så att säga.

Alla människor i min närhet, om man nu bara tar en liten grupp, kan ha olika åsikter om saker och ting.

De måste få tycka och tänka som de vill, utan att för den skull att jag kategoriskt måste propagera för min åsikt och försöka övertyga vederbörande att den åsikten jag har är den rätta.

Förutom i politiska samtal då är det väl ett plus om man kan övertyga motståndaren. Eller kanske få personen att förstå att det jag säger inte är så dumt. Men även här måste motparten inse själv.

Samtalet kan många gånger bli hätskt, men för den skull inte elakt. En sak har jag lärt mig att hålla sakfråga och person åtskilda.(ganska svårt) Sak och person, två skilda saker.

Tendensen finns tyvärr att inte detta hålls. Är det en svår balansgång ? Uppenbarligen för många, men inte alla.

För att vi skall ha en fungerade demokrati i det stora som i det lilla så måste respekten för åsikt och person hållas isär.

Hur gör man då det?

Jo en del av svaret kan vara att respekten skall få råda. Respekt för individen. Att lära sig att ta hänsyn är en annan sak att praktisera.

Det går inte, tycker jag i alla fall, att gå på som en ångvält utan moral, respekt och hänsyn.

Men myntet har också en baksida, som i alla sammanhang. Det finns ju extrema människor som vi lärt om i historien. Men, det är inte dom jag skriver om.

Veckan gick snabbt, redan Fredag! Ha en underbar Fredagskväll ni som besöker min blogg.

Nu under en lång tid har vi fått itutat i oss att det håller på att hända något med vårt klimat.

Man pratar om den globala växthuseffekten. Ja just nu har vi väl ingen uppvärmning precis. Man pratar om att norra delarna av Sverige har kallare än vanligt. Temperaturer runt minus 35 – 40 grader.

Här nere i Skåne har vi haft vinter med snö sedan före jul och den ligger kvar. T o m lite påspädning av det vita under natten också. I denna stund känns tanken på en växthuseffekt lite avlägsen.

Men jag böjer mig för experternas argument och tror att klimatet förändras. Men, om domedagen är nära som så många säger, känns en aning överdriven.

Ibland, ja ganska ofta kan man läsa, ”jag är i mina bästa år”.

Nu kan man ju undra, när är det? Ja, när är de bästa åren. Vad lägger man in i begreppet ”bästa år”.

Jag funderade på det här och ställde mig själv frågan, ”Åke när var dina bästa år eller är dina bästa år rent av nu” ?

Svaret måste väl ändå bli, just nu 2010 ?? !! ?? eller var det 1960 då jag inte behövde tänka så mycket på ansvar, jobb, försörjning o s v. Eller har frasen bara en innebörd av ungdom, erotik, fixering av utseende.

Ja i så fall är väl varje människas bästa tid i 20 - 30 årsåldern, eller......... ?

Eller kan det vara så enkelt att det har ingenting med ålder att göra ? ”Bästa år” kanske betyder ekonomiskt oberoende ? Barnen är utflugna ? Jag är singel ? Eller rent av jag känner mig frisk och stark.

Vad har då frasen för betydelse för läsaren. Kan frasen vara vilseledande? Kanske beroende på i vilket sammanhang den står.

Eller menar skrivaren ”jag är i min bästa tid”, för så kan det naturligtvis vara. Den ena stunden är bättre än den andra. Det ena året är inte det andra lik.

Vad tror du ?

Hörde att den 70 årige pensionären som gav grabben ett par örfilar i Folkparken i somras fick böta 3000 kr.

En grabb hade cyklat runt på minigolfbanan och blivit tillsagd att inte göra det av 70 åringen som jobbade i parken ideellt. Efter flera tillsägelser av mannen, då cyklandet fortsatte, så lär grabben ha sagt ”gubbjävel” och hånat honom varvid ”gubbjäveln” tappade tålamodet och gav en örfil.

Örfilen kostade 3000 kronor.

Om grabben fick någon reprimand vet jag inte. Men, gubbjäveln kanske är ett godkänt och gångbart uttryck till en äldre person.

Man får inte slå barn, heter det i domen.

Men vad ungar får säga och göra, det är tydligen en helt annan sak.

Såg i tidningen i den gångna veckan om ett stort jubileum nästa år. Jussi Björling 100 år.

Björlingsällskapet planerar naturligtvis inför jubileet. Nu är jag osäker, de hade sökt pengar, men jag tror det var av Kulturrådet och fick avslag.

Vet inte om sista ordet är sagt, men om det skulle vara så, så är det en skam. Självklart skall en sån stor Svensk sångare bli ihågkommen med ett grandiost jubileum.

Vår störste sångare under 1900 talet, kanske den störste någonsin. En av de mest kända Svenskarna internationellt.

Jussi dog 1960. Hans skivor /inspelningar/ säljer fortfarande.

Om det nu var Kulturrådet, vad fan tänker ni på.

Nu har jag upplevt min första nyårsafton.

Det gick jättebra sa husse. Varför han sa så vet jag faktiskt inte. Jag låg som vanligt på min filt. Det smällde lite konstigt utanför huset och många konstiga blixtar kom det också, men det var inget att bry sig om.

För övrigt har jag fått en ny kompis. Ja kompis o kompis, han är inte så gammal ännu o vet inte egentligen hur man leker, om man frågar mig.

Husse tog en bild på Baccus, ja han heter så. Bara han nu inte tittar för djupt i skålen.

Nä nu ska jag ut i skogen och kuta lite. 

Sista kissrundan för den här dagen. Natti, natti.



För mig är Sthlms Central något speciellt, precis som stora flygplatser. Stora flygplatser ja, jag har inte besökt så många när jag inte gillar att flyga. Men några har det blivit trotts allt genom årens lopp speciellt i jobbet, då var man ju tvungen.

Vad är det som fascinerar med dessa platser. Jag har egentligen inget bra svar på det. Är det kanske för att det är platsen man far ifrån, eller för den skull, kommer till. Eller är det helt enkelt folkvimlet som fascinerar. Vad ska alla dessa människor.

Nu till julen när vi åkte upp med nattåget så var vi på Sthlms Central ganska tidigt på morgonen, så vi tog vår frukost där. Men vi var inte ensamma. En massa människor var i rörelse fast klockan var bara 06.30 Men så var det dan före dan också. Fler än vi skulle väl hälsa på nära och kära.

Folk bar på olika typer av väskor, ryggsäckar och kassar. Hundar men också katter skulle med. Såg föresten en jättebra resebur för hund. En sådan får det nog bli till nästa resa.

När frukosten nästan var uppäten kom ett stort sällskap. De hade skidor med sig hela bunten. Norr ut, tänkte jag. De ska nog upp mot fjälls i julhelgen.

Det är kanske det här som tilltalar mig, att sitta och fantisera när människor kommer och går framför en, som en ända lång revy.

Såg föresten att Centralen i Sthlm skall byggas om. Skall bli större och ljusare stod det på ett anslag. Hoppas bara att de behåller fasaden mot Vasagatan som är från 1870 talet. Men den kanske är K märkt.