Skånepågen, politik och annat.

Alla inlägg den 12 december 2009

Av Åke Johnson - 12 december 2009 10:18

Julen betyder väldigt mycket för många människor. Vi firar säkert julen på många olika sätt. Men det vanligaste är väl samvaro med den närmaste släkten och kära vänner.

Men handen på hjärtat är inte julen barnens stora dag och har det möjligen inte alltid varit så.


Jag tänker på Astrid Lindgrens berättelser och filmer. Barnen i bullerbyn, Vi på Saltkråkan m fl.

De visar julen som vi alla kanske längtar till, kanske fantiserar om.

Levande ljus i fönstren i låga röda hus med vita knutar. Granen som står i salen tänd med levande ljus.

Eller varför inte några målningar av Carl Larssons jular. Är det inte nostalgin i dessa bilder vi vill efterlikna.

Barnen som står snälla och tysta och väntar på de efterlängtade julklapparna på julaftonen. Hemstickade raggsockor, pyjamas i flanell, fingerborg eller i bästa fall en trasdocka till flickebarnet.


Slädfärden, dragen av frustande hästar, utefter den kantade vägen med brinnande bloss till julottan på juldagsmorgonen, där snön ligger vit på vägen och de plogade snövallarna vita som små liljekullar.


I dag får vi verkligen fantisera för att få dessa bilder på näthinnan.

I regel är det väl så att någon snö har vi inte under julen, numera. Inte i södra delen av vårt land, i alla fall.

Å ska vi till julottan så tar vi bilen. Vägarna är tyvärr inte så vita heller, utan bruna av sand och salt.

Men marschaller efter kyrkvägen närmare kyrkan finns fortfarande kvar och psalmen ”Var hälsad sköna morgonstund” brusar lika från kyrkans orgel nu som då.


Elektriska julgransljusen är väl det vanligaste man har i dag även om jag vet några som har levande ljus i granen fortfarande.

Julklapparna har naturligtvis också förändrats med tidens tand.


Men glädjen av julefrid tror jag ändå är den samma. Vi försöker skapa en frid, under några juldagar för att möjligen ladda batterierna i en tid som präglas av stress och en kamp att hela tiden få det bättre.


Men så länge jag kan minnas, så inriktar vi julen på våra barn. Å det är väl kanske inte så konstigt. Vi firar ju ett barns födelse. Varken vi tror eller inte.


Men också, så länge jag kan minnas, så var det en massa jobb för alla mammor och pappor, speciellt för mammorna, för att vara ärlig. Så var det förr som nu.

Men säkert ett tillfredsställande arbete för att glädja våra barn och få ta del av glädjen och ljuset runt det tända granen och all den goda maten.


Julen förr, för alla sämre bemedlade, ensamma, hemlösa o s v. fick en allmosa genom kyrkan och fattigvården.

Traditionen håller i sig och alla kan fira denna högtid, även om benämningen av givare heter något annat nu för tiden, för denna kategori människor.

 

Presentation


Skånepågen
En Socialdemokrat som tror på att Sverige kan bli ännu bättre med en rättvis politik.

Fråga mig

9 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< December 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards