Besöket i Sthlm är förknippat med besök hos barn och barnbarn. Så är det alltid numera sedan vi flyttat till Österlen. Det är naturligtvis en självklarhet.

Det finns något speciellt i att inte bo så nära. Man träffas inte så ofta som tidigare, man tar numer vara på stunden mer än förr.

Frun och jag hade en heldag med de våra. Tunnelbanan gick 09.10 och vi var tillbaka 23.00 Det kallar jag heldag.

För mig var det en ny upplevelse att åka kommunalt. Jag är och har alltid varit en bilmänniska och har alltid haft bilen med. Men den här gången skulle T bana, buss o s v provas. Gick förvånansvärt smidigt ändå.

Frun som är en van pendlare guidade i T banan med vana steg, pågen gick efter som en annan Mårten.

Det blev några promenader i det soliga vädret som Sthlm ändå bjöd på. Hötorget fick ett besök till och Norra Bantorget med Monumentet över Branting. Hötorget är liksom hjärtat av stan, tycker jag i alla fall. Gamla stan är nog hjärtat för många Sthlmsbesökare, men det hanns inte med den här gången.

Några restaurangbesök blev det också. Bl a en krog på Kungsgatan. Jag fattar inte att alla matställen går runt i stan. De är ju så många. För att inte tal om alla kaffeställen som dyker upp som svampar ur jorden.

Hemresan gick förträffligt. Med ett undantag. Pågatåget 19.19 från Malmö var 10 min försenat. Inget att tala om, eller hur?

Anledning, olycka.

Kunde inte låta bli att fråga tågvärden när hon skulle kolla biljetterna vad för sorts olycka det varit.

Någon hade försökt att ta sig av daga, fick jag till svar, men tilltaget hade misslyckats. Tur för föraren också, sa tågvärden.

Tänk ändå så mycket man har att vara tacksam för. Tänk så många olyckliga människor det ändå finns. Tänk så mycket otäckt som händer, som man inte har en aning om, om man inte frågar.

Jag tackar i alla fall min Gud för en trevlig vecka med barn och barnbarn, nära och kära och My Fair Lady. Det du Gud är inte alla förunnat.