Jag kanske ska berätta lite från början hur och varför Hugo kom till oss.

Vi hade bestämt att en ny vovve skulle vi ha. Tomheten efter Giovanni var så stor. Har man aldrig haft en hund, eller kanske inte tycker om hundar så där jättemycket, så tror jag det är svårt att förstå den sorg som blir efter en vovves död. Tomheten är obeskrivlig, enligt mitt sätt att se på saken.

Nåväl, ny hund skulle vi ha, men vi bestämde oss för att vänta till sensommaren. Vi hade varit mycket låsta med vår Giovanni.

Vi skulle göra så mycket nu när vi inte hade någon hund att ta hänsyn till. Vad blev det ? Lite resor med husvagnen. Goda vänner kom hit från Sthlm, o s v. Men, det var något som fattades, hela tiden tyckte vi. Å allt detta kunde vi ha gjort med vovve också.

Sovplatsen där hunden brukade ligga, var alltid tom. Bakluckan i bilen var tom. Gick och undrade första tiden om jag inte skulle gå min kvällsrunda snart, ja visst ja, vi har ju ingen Giovanni.

Vi började och sondera läget på hundannonser och på internet redan i slutet April. Giovanni försvan i Mars.

Vi fick kontakt med Hugo och Viktor när de var 5 dagar gamla. De hade en syster också, men den hunden skulle stanna kvar i kenneln.

Vi tittade på mamma hund. Vi tittade på pappa hund som fans på en bild. Vackra hundar båda. Mamma hund kom emot oss med ett litet språng och hon sa, ”kom får ni se vad jag har att visa er”. Jag är övertygad om att hon sa det.

Frun o jag stod som paralyserade. Flickan o pojkarna visades upp.

Har ni sett en GB glass i solen. I det här fallet var det två medelålders pinnglass som bara smalt.

-Vi skall inte förhasta oss, sa jag lite viskande till frun.

-Nä just det, sa frun ännu tystare.

Kenneln ligger några mil från bostaden. Samtalet hem handlade bara om hundarna. Vägen är annars ett eldorado i naturupplevelser mellan Trelleborg och Ystad. Jag kör alltid kustvägen på grund av naturens skönhet. Men icke sa Nicke. Inte ett ord om det vackra, hjärnan var bara full av 2 st svarta hundar som mera liknade 2 råttor i storlek.

-Ska vi ha en eller två, sa frun tillslut.

-Två sa jag. Men det kan bli problem, kontrade jag snabbt. För jag visst att det kunde bli problem.

Vi åkte dit igen efter några veckor och skrev ett köpeavtal. Hundarna skulle hämtas senare. Ja, resten vet ni, ni som följer min blogg. Annars står det från den 19 September.

 Måste komma ikapp med bilder på lilla Hugo.

Så här såg han ut någon månad efter vi hämtat hem honom.