Sånglektionerna gjorde jag naturligtvis på min fritid. Dagarna gick åt för skolarbete.

Du måste ha ett yrke, sa föräldrarna.

-Men sången då, sa jag lite uppgivet. Jag förstod kanske inte då vilket enormt arbete, vilka uppoffringar som det skulle föra med sig för mig och dom. För att inte tala om den ekonomiska delen.

Militärtjänsten stod för dörren, 12 månader på P10 i Strängnäs blev det.

”I gevär”, sjöng/skrek jag ut minns jag speciellt vid ett tillfälle.

Kaptenen kom fram å sa :

-Han har ju röst

-Ja, kapten, sa jag

Det skulle bli lite soaréer på regementet vid två tillfällen under min tid i Strängnäs.

Jag blev tillfrågad om jag ville sjunga, så blev det. Lite av luckans kändis blev jag, vilket var ganska kul.

Till Havs och Land du välsignade, repades in med militärmusiken. En trubadur på uppgång hade hyrts in vid ett av tillfällena nämligen Mats Paulsson. Han med ”Visa vid vindens ängar”. Vi höll kontakten ett tag efter lumpen, men med tiden ebbade det ut.

Kormästaren på Operan bodde norr om Sthlm som i och för sig låg bättre till för mig.

Han tyckte att jag gjorde framsteg.

-Har du inga som helst möjligheter att fortsätta med det här, sa han och menade den ekonomiska biten.

-Jag är nog rädd för att det blir svårt, kontrade jag.

Han ordnade så jag fick engagemang i olika kyrkor i Sthlm med omgivningar. Begravningar och vigslar skulle ibland ha solosång. Jag fick också jobb av olika begravningsentreprenörer.

Jag var i Finland och sjöng hos kommunens vänort där. Jag var på turné, för första och sista gången på sångens vingar.

Sista delen i morgon för den som vill.

Så äntligen kom regnet, det första sedan midsommar.

HÄRLIGT.