Skånepågen, politik och annat.

Alla inlägg den 4 maj 2009

Av Åke Johnson - 4 maj 2009 16:59


Glada Katarina skrev ett inlägg om föräldrar / ungdomar i dag och nämnde Rosengård i Malmö som ett exempel av plats.

Hon refererade också till en sida i Sydsvenska Dagbladet :

http://sydsvenskan.se/malmo/article429662/quotUtvisa-de-familjer-vars-barn-kastar-stenquot.html


Ämnet är svårt, jättesvårt.

Har det då alltid varit så här mellan föräldragenerationen och deras barn. Jag har inte den historiska kunskapen i ämnet.

Men det är klart att jag har perspektivet bakåt i tiden under min egen levnad och det jag läst mig till och inlägget blir därför vad ”jag” vet, tror och tycker.


Det finns flera bottnar i det här. Det ena är så kallade Svenskfödda och den andra utlandsfödda.

En annan botten som jag tror man måste ta i beräkning är olika kulturella olikheter.

Invandrar ungdomarna själva slåss sinsemellan p g a olikheter i religion och kultur.

Samhällets förändring är en annan. Tekniken och digitaliseringen är också en faktor att räkna med.


Jag kommer ihåg från min barndom när skilsmässor inte var så vanligt.

Då kunde man höra och läsa, ”vi höll ihop så länge vi kunde för barnens skull”, när väl skilsmässan var ett faktum.

Man kunde också höra, stackars barn, han eller hennes föräldrar är skillda. Vilka frön de ska bli av dessa.

Blev det några busfrön av dessa barn. Tror inte det. Och blev det frön, så inte berodde det på någon skilsmässa.

Man ska också tänka på, att den tid jag refererar till, är en tid då mammorna i regel var hemmafruar och barnomsorgen inte var utbyggd. Så kallade barnkrubbor fans där barn fick vara när den skilda mamman var ute och arbetade. Dagis, fritis och allt vad det i dag har för benämning, var inte uppfunnet ännu. Fenomenet barnomsorg, införde Olof Palme på sin tid.

Just det, äldre än så är det inte.


Vårt samhälle är numera uppbyggt att båda föräldrarna arbetar.

Egentligen ställs det högre krav på föräldraskapet i dag än i går. I den meningen att föräldrarna har mindre tid för barnen och definitivt mindre tid för sig själva.

Det är här jag tror den stora knuten ligger.

Lägg där till alla ”måsten” som finns i dag i form av barn och ungdomsaktiviteter som inte kostar lite pengar. Så blir någon i familjen arbetslös. Korthuset rasar.


Ta alla våra nya svenskar som av olika anledningar kommit till vårt land där ingen får ett arbete att gå till. De har förvisso inget korthus som rasar. Vad har de. Frustration över tillvaron. Ingen som hjälper dem att komma in i det Svenska samhället. Vad ska de göra? Allt är emot dem.

Rasism. Ja, den finns. För och emot dem. Gäng bildningar kommer till. Föräldrarna står maktlösa.


Sverige har aldrig haft någon riktig invandrarpolitik, bara ett mottagande utan krav. Dessa människor rår inte för att det ser ut som det gör i vårt land. Politiken och myndigheterna har vaknat försent. Detta skapar rasism. Det skapar osämja mellan invandrargrupper och mot Svenskfödda.

Vad får dessa ungdomar för framtidstro som växer upp i t ex. Rosengård, Rinkeby, Akalla o s v.

Jag skyller faktiskt allt på de inkompetenta beslut som tagits av politiken under årtionden tillbaks.


Gladan skriver, ”ge dem hopp, ge dem framtidstro”.


Ja du, är nog inte så lätt som det ser ut i Sverige och världen i dag.

Att hela problematiken går ut på är respekt, det tror jag.

Respekt mot föräldrar.

Respekt mot samhället, lag och ordning.

Respektera oliktänkande.


Om jag som individ tappar respekten eller kanske rent av aldrig lärt mig vad respekt innebär, då är det illa.


Värderingar är också en faktor.

Vi människor har olika värderingar om saker och ting.

Äldre har sina och yngre har sina. Det svåra i kråksången är att dessa olika värderingar måste fungera om vi skall få ett fungerande demokratiskt samhälle. Man måste ge vika för majoriteten i en demokrati. Här tror jag dagens yngre människor har svårare att ställa sig in i leden än man hade tidigare. Man har i dag inte samma respekt för olika värderingar.


Låter det svamligt? Ja, jag sa att ämnet är svårt.


Hur löser man då problemet. Om jag det visste!

Ett kan vara att få människor att visa hänsyn, lyssna, respektera andras åsikter.

Att sätta krav av olika slag. Det skall inte ses som något negativt.


Låt ungdomarna vara ungdomar under ansvar och respekt.


Protestera till politiken, att så här vill vi inte ha det i vårt samhälle. Barn, ungdomar och dess föräldrar vill inte leva under sådana här förhållanden.

Livet är för kort för alla missöden och elände.

Jag är övertygad om att ingen vill ha det så som de har i Rosengård eller annan invandrartätt område. Här måste politiken också sätta ned foten.

Jag har fortfarande tro på politiken och demokratin som styrmedel liksom lag och ordning.

Detta fundamentala måste genomsyra varje individ som bor i Sverige. De som däremot inte kan acceptera spelreglerna får själva ta konsekvenserna.





















Presentation


Skånepågen
En Socialdemokrat som tror på att Sverige kan bli ännu bättre med en rättvis politik.

Fråga mig

9 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22
23
24
25 26 27 28 29 30 31
<<< Maj 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards