Jag fick lära mig som mycket ung att politik och religion skall man inte diskutera när man träffar vänner.

Serveras det alkoholhaltiga drycker också på festen, eller vad det nu är för tillställning, så är ämnena definitivt bannlysta. Så sa man. Men vad hände.

De pratades politik.

Religion pratades det inte så mycket på den tiden, de flesta hade sin barnatro i behåll och alla tillhörde Svenska Kyrkan.

Jag har funderat mycket på varför man inte skulle prata politik. Alla,så långt jag kommer ihåg var Socialdemokrater, någon vet jag var Kommunist. Men på den tiden var sossar och kommunister inga såta vänner förstås. Diskunionerna gick höga, kommer jag ihåg. Men en sosse visste att en kommunist aldrig skulle fälla än sosse och stödde alla förslag som lades fram dels i Riksdagen så också vid köksbordet.

Läste i dagens DN att Mona Sahlin inte är orolig p g a det dåliga resultatet av opinionsundersökningen.

Sån tur då. Då kunde kanske jag också vara lugn.

Jag fick lära mig att sa Excellensen Erlander eller Palme något, så var det så. Punkt slut.

-Det begriper du väl att han har rätt, sa man, till en grabb som på den tiden inte var torr bakom öronen, om uttrycket känns igen.

För barn och unga hade ingen talan på den tiden och politik det kan de inte förstå sig på.

I dag gillar jag politiska samtal. Att få påhopp friskar upp. Ser också här på bloggen att det engagerar en del bloggvänner.

I en demokrati så är faktiskt politik en del av allas liv som lever i det demokratiska landet.

Mona sa vidare i DN att vi sossar är inte vana vid att samarbeta med andra. Kunde vara en orsak till det dåliga resultatet.

Här har hon definitivt rätt.

Min åsikt är klar. Socialdemokratin skulle gå fram själva i valet och söka stöd i frågorna. Detta känns invant och som det varit tidigare. Så fungerar vi socialdemokrater bäst. Allianser passar inte alla.

Men nu är det som ”hövdingen” bestämt.

-Det förstår du väl grabb, att hon har rätt :-). Ja, så måste det vara :-(.

Fast tveksam är jag, men det får jag nog viska fram.

Nä, nu ut i det härliga vädret, det har däremot religionen ingen ting emot.

Man lever inte avkärlek allena.

I dag kunde man i DN läsa om en ny opinionsundersökning om det politiska läget i vårt land.

Det är bara att konstatera att högeralliansen måste göra ett bra arbete. De är nu i kapp. Båda blocken ligger nästan lika.

Alltså, vänsterblocket tappar väljare. Artikeln jag läste menar att AMF affären med Wanja Lundby -Wedin ligger i fatet.

Strulet med Sossarna och Miljöpartiets velande med Vänsterpartiet nämndes också som en orsak.

Jag skall varken kommentera eller förkasta utan bara konstatera att vi Svenskar har blivit allt mer flexibla när det gäller politiska ställningstaganden.

Kan konstatera att så är det inte t ex inom lagsporter som fotboll.

Är man AIK,are, Djurgårdare, Göteborgare eller håller på MFF,s anhängare så gör man det oavsett hur de ligger till i tabellen.

Om man nu är intresserad av ett lag och är supporter så står man fast vid laget.

Jag kan inte låta bli att kommentera och undra ändå, varför är det inte så inom politiken?

Vad är det som gör att människor ena stunden lägger sin röst på vänster och andra höger. Finns det ingen stolthet längre att tillhöra ett lag, ett parti. Utan man vänder kappan efter vinden.

Här har en stor skillnad skett mot förr.

Tidigare skulle det vara otänkbart att lägga sin röst på höger om man nu är vänster och vise versa.

Är det den här utvecklingen socialdemokratin än gång strävade efter när klasssamhället skulle skulle utplånas. Att när arbetaren fick det bra, kanske rent av bättre, så skall de gå och rösta på högern.

Jag håller med om de som säger att sossarna inte presenterar någon klar politik längre utan enbart kritiserar motståndarsidans förslag utan att komma med något konstruktivt.

Men för den skull överge laget, det fattar jag ändå inte.

Grunden ligger fast i alla politiska partiers partiprogram. Jag undrar hur många som läser och röster efter det.

I dag kan jag tycka ligger mycket i populism. Het just nu. Bra för stunden.

Vårt och världens extrema ekonomiska kaos kommer att gå över. Hjulen kommer att snurra igång igen. Då vill det till att pengarna fördelas rätt.

Det finns ingen som kan övertyga mig om att högern någonsin tänker på den breda massan, den lilla människan, alla sjukskrivna, arbetslösa, alla utslagna o s v.

Vi lever i en tid där flexibilitet är en positiv tanke. Synd bara att detta smittat av sig när det är dax att rösta eller svara på frågor för en opinionsmätning.

 Tala är silver men skriva är guld. :-)

Fick inspiration av bloggvännen Sanna som skrev ett inlägg om nedskräpningen i vårt samhälle.

En högerpolitiker vid namn Jan Hallberg önskar att det skall vara dyrt att skräpa ner skriver Sanna.

Jag har skrivit många insändare till vår lokaltidning i ämnet och också fått de publicerade.

Jag har drivit frågan politiskt i kommunen, med viss framgång.

Hur det ser ut i våra storstäder och speciellt i Sthlms området det visste jag. Men när vi flyttade ner hit till Österlen så trodde man väl att ett mindre samhälle skulle vara förskonat från detta otyg. Men icke sa Nicke. Vill påstå, tvärt emot.

Att tunnelbanetåg, broar, viadukter, husfasader o s v var klottrat av grafitti det såg jag dagligen i Sthlm men att det skulle vara lika dant här, med undantag för tunnelbanan då, visste jag inte.

Nedskräpningen av gator och torg är lika här som i storstan.

Vi bor så till att på våran gata går många människor till och från Pågatåget. Man kan se vuxna människor med eller utan barn gå och mumsa på en hamburgare, varmkorv eller glass oxå har dom en burk med läsk också naturligtvis.

Tre minuters gångväg till stationen från oss, där det finns papperskorgar (flera stycken), vad händer tror ni, jo vuxna människor liksom barn, släpper resterna, papper, burkar, korvbrickor direkt på gatan eller kilar in det i våran häck.

Beteendet i sig är lite skrämmande. Barnen lär av föräldrarna. De gör naturligtvis lika dant.

Såg vid ett tillfälle en städpatrull eller rättare sagt folk från gatukontoret städandes invid järnvägsstationen.

3 meter från mannen med kvasten låg en liten hög med skräp. Han brydde sig inte om denna lilla hög.

-Varför, frågade jag honom.

- Den högen skall banverkets personal ta hand om, sa han. Då fick jag lära mig att det är skillnad på skräp och skräp. Reviren måste man hålla på.

Ja man lär sig något varje dag och tur är väl det. Undrar bara om städpatrullen hört talas om blåst?!

Mitt engagemang och flera med mig har gjort att utemiljön har blivit renare. Frågan har blivit hetare. Men några böter har jag dock inte hört talas om även om vår kommun leds av högeralliansen.

Men på en rak fråga om nedskräpningen fick jag svaret av en högerpolitiker, Det måste börja i hemmen och sedan i skolan.

Högern skall således läxa upp föräldrarna och lära dom att kasta skräpet i papperskorgarna och skolan skall sedan lära ut hur man gör. Ja jag säger då det.

Ingen kan väl förneka attblixtlåset har öppnat många möjligheter.

Att vara kvinna!

Efter gårdagens kortis funderade jag lite över olikheter och likheter mellan könen.

Vi eller de flesta vill att det inte skall vara några olikheter. Det vill säga, vi skall ha samma förutsättningar, lika lön, inga hinder p g a kön o s v.

Det är inte den delen av frågeställningen jag tar upp i detta inlägg. Utan mera våra roller.

Det är svårt att vara kvinna? När då? Nu 2009? Eller förr?

Frågorna runt det här kan svävas ut i all i all oändlighet.

Några konstateranden.

Om en kvinna är duktig i det mesta och har krafter till mycket, då blir hon manhaftig, hon kan jobba som en hel karl. Vad fan är det för trams. Har vi inte lärt oss något under resans gång.

Om mannen hjälper till mycket i hemmet som exempel, eller rådfrågar frun/sambon om det passar att han går ut med kompisarna. Ja då blir det, är du inte herre i ditt eget hus, eller vad är du för toffelhjälte. Har uttrycken hörts tidigare kanske?

Har ni hört ordet velorkillar, typ Ernst från TV.

Så länge vi håller på med dessa vokabulär på olika företeelser, situationer, typer av människor, så blir det inget annat än skillnader åt ena eller andra hållet.

Att kvinnor och män ser olika ut och i regel har olika förutsättningar rent kroppsligt måste vi väl ändå acceptera.

Kvinnor föder barnen. Det skall nog vi män vara tacksamma för. Detta är den ända skillnaden, som jag ser på saken.

Kvinnor och män kan utföra samma arbete i dagens teknologiska värld. Att kvinnor i regel inte är lika kroppsligt starka kompenseras med teknikens hjälp.

Jag tror att det gäller att ändra på attityder.

Ta prästfrågan.

Ta olika typer av chefsbefattningar o s v.

Ta partiledarrollen i våra politiska partier. Det tog 120 år för Sossarna att få en kvinna vid rodret.

Brasklapp.

För att detta med manligt och kvinnligt skall ändras måste vi män ändra på oss.

Upp till kamp för ett rättvist könssamhälle för feminism.

Det är svårt att vara kvinna!

Man skall tänka som en man

uppföra sig som en dam

se ut som en ung flicka

och arbeta som en häst.

Hör ni alla tjejer, är det så verkligen?