Vilken härlig dag det varit. Tyvärr har jag varit inomhus mestadels av dagen.

Så även i kväll.

Årsmötesförhandlingar. Nu får vi se hur det går. Nytt förtroende eller kanske bortröstad eller kanske fler uppdrag.

Nja, fler vill jag nog inte ha. Allt tar sin tid och någon ”Vanja” vill jag inte bli och sitta i 24 styrelser. Men dit är det långt kvar till. Det får räcka med mina 4 uppdrag.

För några år sedan köpte jag en CD av Demis Roussos. En liten favorit från ungdomsåren.

Den har varit bland CD skivorna i hyllan och på något vis blivit bortglömd. En kväll i min ensamhet så plockade jag bland samlingen och vips visa den sig.

The Verry Best of Demis Roussos.

Forever and Ever, Goodbye My Love Goodbye, My Reason m fl.

På med skivan i skivspelaren. Slöt ögonen och tänkte tillbaka.

Med ens framför mig kom en bild, ett bildspel, från det tidigare. Frimurarhotelet i Linköping. Även kallad ”Frimis”.

Jag bodde på hotellet och kom dit på kvällen efter en arbetsdag bland bilmänniskor. På kvällen var det dans på hotellet.

Restaurangen var så klart, i anslutning till dansen. Mycket spelades av dansorkestern den kvällen självklart, men övervägande Demis Roussos låtar.

Så spelades Forever and Ever, nä nu kunde jag inte sitta still längre, upp och hoppa. Vilken danslåt, vilken tryckare.

Jag vaknade till ur min lilla dröm, där jag satt i soffan. Vilken härlig tillbakablick en CD skiva kan ge. Tack gode Gud att jag lider av nostalgi.

Har varit på ett nämndsammanträde i dag på morgonen.

Sitter med i Myndighetsnämnden för miljö och bygg i kommunen.

Dessa sammanträden är på dagtid av någon anledning. Blir lite annorlunda att starta dagen med lite politik för en fritidspolitiker som jag är.

När jag kom hem så kollade jag min blogg. Inte en kommentar på gårdagens inlägg?

-Jaha, tänkte jag. Har jag nu gjort bort mig nu igen. Undrar vem jag har trampat på tårna den här gången.

Men va f.n , spärren på igen! Vad säger man, alzheimers light.

Beklagar.

Men tack alla för fina kommentarer.

Just i dag är det en vecka sedan vår vovve fick somna in.

Veckan har varit tung, tom och på ett vis innehållslös.

Tårar har kommit och gått. Vissa skratt har också infunnit sig när vi pratat om vissa situationer ur minnesbanken.

Solen har lyst med sina varma strålar vissa dagar över Österlen gångna veckan.

Kaffepaus på uteplatsen har varit en stund av hopp om en skönare årstid, men tomheten är uppenbar. Det är någon som fattas.

Vad ska man skriva om i dag?

När jag tittar runt bland olika bloggar för att kanske få inspiration till ett inlägg så märker jag att min fantasi inte är så stor som jag trodde.

Vad åt jag till frukost. Vad har jag för kläder på mig. Hur ser min planerade dag ut. Kan man skriva om sådant?

Ja, uppenbarligen.

Många bloggare skriver om sådant med framgång.

Vad blev det av det här nu då. Lite svammel. Men måste alla inlägg vara så seriöst utformade med ett budskap om vad jag egentligen tycker om det ena och om det andra?

Vad fick jag ut av det här? Jo, jag får och kan skriva om allt och inget.

Och inget blev det den här dagen :-).

Vi människor är olika.

En man har en blogg här på blogga gratis, där han spyr galla på yngre människor och deras sätt att vara.

Många tror att denne man är en bluff.

Läser man vad han skriver så kan man tro det, så som han provocerar läsaren. Dock är jag lite tveksam till det. För såna här människor finns även om nu denna skulle vara en bluff.

Han är inte bara provocerande, jag tycker han är olustig med otäcka tankar.

Vad är det då som gör att jag inte är så säker på att karlen är en bluff. Jag har träffat på många sådana människor i mitt liv, privat och i politiska sammanhang, som haft samma åsikter som honom.

Många människor speciellt män, om jag nu skall dra ett ålders streck, 70/75+ i dagsläget, kan ha dessa tankar och åsikter.

Allt var bättre förr.

Ungdomen har ingen hyfsning.

Ungdomen är uppväxta med guldsked.

Tillbaka med agan i skolan, o s v.

Ibland tror man inte det är sant som dom/han vräker ur sig.

Det är därför jag brukar ha detta uttrycket ”det finns människor till allting”.

Vid förförra valet i Sverige var de dessa människor som röstade fram Sverigedemokraterna till den plattform som de då fick. 2006 års val var det tyvärr också denna grupp med hjälp av yngre ensamstående arbetslösa män som gjorde SD framgångsrika i vissa kommuner. (detta är statistisk säkrat).

Alla generationer har säkert gjort sin revolt mot allt och alla, så också jag naturligtvis.

Men denna nedvärdering som denne bloggare har, är skrämmande. Trotts att jag är ganska van att hantera oliktänkande så blir jag ändå illa berörd av hans framfart.

Han får naturligtvis ha sina åsikter, vi lever i ett fritt land med yttrandefrihet och frihet att skriva nästan vad vi vill.

Men vad han gör, det är att öka klyftorna ännu mer. Tyvärr, som sagt, är han inte ensam. Det är det som jag tycker är mest sorgligt och rent ut sagt, bedrövligt.

Att generationer har olika tankegångar är väl ganska naturligt. Våra utgångspunkter är så olika.

Men att för den skull tycka att allt är åt helvete måste bero på bristande nutida samhällsorientering och ett människoförakt som definitivt man måste vara observant på.

Då kan vän av ordning säga, ”gå inte in på hans blogg och läs, för det är säkert det han vill”.

Sant och det är just det!!!!!!

Det som har skett har skett.

Drog mig till minnes ett samtal som jag hade med en Italiensk kollega då jag i mitten av 80 talet jobbade i Sverige för en Italienskt bilfabrik.

Han var ganska ofta i Sverige eftersom han var fabrikens representant. Vi reste ofta gemensamt i vårt land och besökte olika återförsäljare från Ystad till Haparanda.

När man kommer en person så nära under ganska långa perioder och flera gånger per år så lär man känna personen ganska väl.

Vi pratade om allt möjligt mellan himmel och jord. Jag frågade honom lite då och då vad han tyckte om Sverige och om våra seder och bruk. Han ställde naturligtvis samma frågor till mig vad jag tyckte om Italien.

Jag var oftast där två gånger per år, både i Milano och Neapel.

Jag svarade honom ärligt att jag älskade Italien och den Italienska mentaliteten även om jag bara nosat lite på ytan. Den Italienska maten, bilarna, tekniken, klimatet inte att förglömma och sammanhållningen inom familjerna och generationerna.

Att landet på 40 år efter andra världskriget kunnat byggts upp till en så fin stat, dels socialt men även teknologiskt.

Det var då han kontrade med att ”Svenskarna borde lära sig lite av Italienarna”. Jag blev nog en aning paff och säkert röd i ansiktet. ”Vadå lära sig” kommer jag ihåg att jag tänkte.

”Det verkar som Ni tänker mer på era hundar än era föräldrar och era familjer” sa han ganska snabbt.

”Ni omhuldar era hundar och sätter in pappa och mamma på hemmet i ställe för att omhulda dom”fortsatte han.

Sedan kom det lite om den söta sliskiga maten som vi har, men det är en helt annan femma. Dock fick Sverige 10 poäng av honom, för vårt vackra landskap och rena städer, av 10 möjliga.

Men det slog mig nu vad han sa om hundar och människor. Sedermera så förstod jag att hunden har en mycket lägre status i Italien än här hemma.

Hur det är i dag vet jag inte, det var ju 25 år sedan detta samtal utspelades bland två unga tuppar, någon stans i vårt vackra Sverige.

Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinnet. En ramsa med modifikation för mig just nu.

Sol ute, definitivt.

Sol inne, ja, på något vis.

Sol i hjärtat, tveksamt.

Sol i sinnet, absolut.

Solen har verkligen lyst över Österlen denna Onsdag. Efter en kylig natt så kom solen och värmde så gott mot husväggen.

Eftermiddagens uteaktivitet blev inte som den brukar, trotts solens varma strålar.

Men det får ta sin tid. Allt har sin gång. Även denna uppkomna situation.