Just i dag är det en vecka sedan vår vovve fick somna in.

Veckan har varit tung, tom och på ett vis innehållslös.

Tårar har kommit och gått. Vissa skratt har också infunnit sig när vi pratat om vissa situationer ur minnesbanken.

Solen har lyst med sina varma strålar vissa dagar över Österlen gångna veckan.

Kaffepaus på uteplatsen har varit en stund av hopp om en skönare årstid, men tomheten är uppenbar. Det är någon som fattas.