Jag släktforskar.

Har gjort det till och från under flera år.

En härlig hobby om man har tålamod och kan hålla huvudet borta från allt annat som kan snurra runt, med olika tankar.

Det är tidsödande. Man kan få sitta flera timmar, till och med flera dagar/gånger bara för att leta efter ett namn eller liknande.

Spännande är det också. Man får historia i eget led.

Att läsa gamla kyrkböcker kan vara svårt. Gammal stavning, bokstäver som ser helt annorlunda ut än hur vi skriver i dag.

Nu har aktiviteten legat nere en tid. Men nu tänkte jag återuppta det igen. Känner att gamla förfäder vill komma till tals.

Du som eventuellt läser detta och skulle vilja pröva på.

Gå till närmaste studieförbund. De brukar ha kurser i släktforskning.

Jag är nästan övertygad om att man måste ha en kurs i ämnet innan man kör igång. Man måste också börja att lära sig läsa? Ja, det är faktiskt sant!

Att läsa gamla skrifter är som att lära sig att läsa eller lära sig ett nytt språk.

Många bibliotek har datorer för utlåning och speciella släktforskningssalar så man kan sitta i lugn och ro med sin forskning.

Dessa datorer har ett program som heter Genline. Kyrkböcker som från microfilm är filmade till ett dataprogram. Tjänsten är gratis på biblioteket.

Man kan naturligtvis köpa ett abonnemang från Genline till sin egen dator om man vill.

Men för vissa data måste man till Läns eller Riksarkiven i landet.

Att släktforska blir för väldigt många som ett gift ett rus.

Det är också roligt att se och uppleva vad sina förfäder gjorde och under vilka förhållanden de levde.

Själv härstammar jag på min mors sida från Dalarna år 1746.

Lite kuriosa :

När min stamfader gifte sig så lämnades en summa pengar till prästen av brudparet som brukligt var/ är. Det bestod av en gåva av 12 öre. Varav 2 öre skulle tillfalla fattigstugan i socknen.

Ack ja, vilka tider.